Funderingar i kvällssolen

Jag gjorde det igår! Jag tvättade, vek tvätt, dammsög, plockade i ordning. Vi lever inte i misär längre. Jag går nästan inte att stoppa när jag väl kommer igång, jag har bara en alldeles osedvanligt lång startsträcka. Efteråt belönade jag mig själv med en utomordentligt god kopp te och en tonfiskmacka – med tonfisk från en burk inköpt i Frankrike förra sommaren, ack, ljuva semesterminnen – samt lite läsning i David Eberhards "Ingen tar skit" i kvällssolen. Jag kände mig rätt nöjd, faktiskt. Förutom när boken får mig att reflektera över vilken hemsk curlingförälder jag är och hur jag antagligen inte alls är kapabel att rusta min son inför framtiden. Jag gör så gott jag kan, jag vet bara inte om det räcker. Men det är väldigt nyttigt att få sig en tankeställare då och då. Jag försöker nog för det mesta att tänka till, att inte vaddera hans värld för mycket, men det är en ständig kamp mot den delen av mig som inte vill se min son ledsen eller besviken. Så när han var ledsen igår kväll för att vi ska flytta fick jag resonera med mig själv och tänka att jag inte ska ha dåligt samvete för det, det kommer att bli bra och han kommer att lära sig något av det. Det kommer att göra honom starkare. Han kommer inte att förlora alla sina kompisar, han kommer bara att få fler. Jag vill inte att han ska bli som jag, som krampaktigt har försökt hålla fast vid något som egentligen aldrig har funnits. Jag vill att han ska bli en modig människa, som är trygg i sig själv. Då behöver man ingen vadderad tillvaro.