Fyrbenta älsklingar, forts

Efter mycket om och men fick vi tag i en veterinär som 1. inte hade fredagsstängt, 2. hade tid. Vår stad är uppenbarligen på u-landsnivå när det gäller akutsjukvård för djur, men i en grannstad gick det bra. Vi hade ändå tänkt oss till huset på landet och då var det inte direkt någon omväg. Och Simon, den lille älsklingen är med! Det var inget brutet ben, men en otäck varböld precis vid leden som gjorde att benet hängde och gjorde ont. Nu har han fått smärtstillande och penicillin och är som ny igen. Jag tror att han till och med förstår att vara tacksam, för han har aldrig varit så kelig som han har varit idag. Skadan har med all säkerhet sitt ursprung i ett slagsmål, enligt veterinären, och jag kommer att sätta hårt mot hårt nu mot de två nyinflyttade pälsbollarna längre ner på gatan. Jag tror att en av dem är orsken till allt det här. Jag inte bara tror, jag är helt övertygad. Och vågar de sig in på vår tomt igen ska de få se på annat. Närmsta grannarna (som håller på Simon) har redan mobiliserats.