Hittade en del för oss användbara reservdelar på Teknikproffset igår. Vi har av någon anledning en osviklig förmåga att förstöra strömkablar till våra bärbara datorer (självklart har vi varsin) hemma hos oss. Jag vet inte hur många jag har köpt genom åren. Dyra, i originalutförande, förstås. Nu senast var det sonens som gav upp och eftersom den datorn i alla fall sjunger på sista versen känns det som om ett sladdköp för 700 pix är bortkastade pengar. Men se, då hittade jag AC-adaptrar här för under 300 spänn. Strålande. Det borde inte kunna bli sämre i alla fall. Jag ska även testa ett USB-nätverkskort till min maskin. Och det fanns en massa andra små användbara saker som jag säkert kan hitta ett behov av om jag bara funderar en stund.
Mitt förhållande till all teknik, som av någon anledning är alldeles nödvändig att ha, är något kluvet. Jag har jobbat i IT-branschen i över 20 år nu och är ju ganska van vid det här laget, men jag börjar tröttna. Det är alltid något som inte fungerar som det ska, alltid något som ska fixas, konfigureras om eller bytas ut. Det får aldrig vara lugn och ro i det digitala hemmet (på jobbet har man förhoppningsvis en supportavdelning man kan skälla på när något inte fungerar). Under de här åren som jag har varit i ”branschen” har ju teknikstressen bara ökat trots att alla nya underbara apparater ska göra livet enklare för oss. Det är, som alla vet, en sanning med modifikation. Jag tillbringar mycket mer tid med att bli stressad av tekniska prylar som inte gör sitt jobb nu än vad jag någonsin har gjort. Tekniska prylar som vi helt plötsligt bara måste ha. Mitt liv rasar nästan samman om datorn inte fungerar. Då har jag ju inte koll på någonting längre. Ska det verkligen vara så här? Hur befriar man sig från tekniken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar