Det är i mitten av 70-talet och Gillian, 20 år, går på flickcollege. En mordbrännare härjar i området och flera av flickorna drabbas av sammanbrott som kan vara självmordsförsök, men sådant pratar man inte om. En grupp utvalda elever har poesilektioner med läraren Adrian Harrow, en karismatisk man vars gunst alla flickorna tävlar om. Gillian är vansinnigt förälskad i Adrian och spionerar på honom och hans fru Dorcas, en skulptris som ägnar sig åt groteska skapelser i form av totempålar som väcker både beundran och avsky. Hon har sin ateljé vid lärarbostaden och det är en välkänd hemlighet att en flicka då och då väljs ut att bli Dorcas praktikant och då åtnjuter särskilda privilegier hos paret Harrow. Men man får inte prata om det. Fast alla tror sig veta något. Till slut blir Gillian den utvalda. Hon dras in i en mörk spiral av besatthet, makt och underkastelse. Det slutar med en eldsvåda till.
Det här är en sådan där liten roman, ca 150 sidor, men det räcker. Jag gillar den inte så särskilt, tycker mest bara att den är oerhört obehaglig. Jag förstår inte riktigt hur Adrian kan dupera sina elever på det sätt han gör, som läsare får jag ingen känsla av vari hans attraktionsförmåga ligger. Jag vill mest bara indignerat utbrista i ett ”så här får det faktiskt inte gå till”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar