Kulturkrock?

I fredags sålde jag en träningscykel på Blocket. Kvinnan som ringde på annonsen pratade om inte fantastiskt bra, så åtminstone hyfsad svenska och vi kom överens om att ses på kvällen. Efter mycket om och men gjorde vi det också. Hon och hennes man hittade inte alls ut till mitt bostadsområde och jag SMS-ade vägbeskrivningar för glatta livet och till slut så. De var av afrikanskt ursprung och det var hon som skötte snacket. Han sa inte ett ord till mig. Medan hennes man gick och hämtade bilen för att lasta in cykeln, småpratade vi lite. Hon sa att hon behövde träna för att gå ner lite i vikt. Svårbedömt för mig eftersom hon var heltäckt av ett tygsjok och bara ansiktet syntes. Jag mumlade något om att det ju är svårt att få tid ibland att gå på gym, så då är det bra att kunna träna hemma. Hon fnös. Hon hade visst tid, men hennes man ville inte att hon visade benen. Han är så svartsjuk, sa hon och himlade med ögonen. Ett litet kort ögonblick av förtrolighet. Sedan kom mannen och vi lastade in cykeln och de åkte. Jag hoppas att hon får glädje av cykeln. Och jag kan ju inte låta bli att hoppas att hon kastar av sig särken och slänger ut karlsloken och går på gym så mycket hon vill i framtiden.