Sonen är på träningsläger idag och i morgon och maken är på dop. En hel dag för mig själv. En lördag utan direkta måsten dessutom. Jag har gjort lite nytta, för en gångs skull. Det är så mycket enklare att vara duktig när ingen distraherar en. Jag har hängt lite tavlor, packat upp ytterligare en kartong, kompletteringshandlat det jag glömde handla igår och börjat fundera på inredning av arbetsrummet på allvar. Och faktiskt jobbat en stund också. Idag är jag på, minsann. Det känns fint. Vill gärna att det här ska vara ett permanent tillstånd.
Jag håller också tummarna för att sonen tycker det är kul borta på träningslägret. Det är inte lätt att åka och sova i sovsal tillsammans med en massa människor man nyss har träffat och när man inte känner någon riktigt ordentligt. Som hurtiga föräldrar har vi ju tjatat hela veckan om hur kul han kommer att ha det och vilket bra sätt det här är att lära känna folk på. Men han var inte övertygad i morse och jag skulle antagligen inte heller ha varit det i hans situation. Men går det bra så växer han minst en halvmeter, det vet jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar