Den här typen av deckare här ju liksom ihop med svenska sommarstugor, så det är klart att det finns lite sommardeckare även i vår bokhylla på landet. Jag skulle antagligen aldrig få för mig att läsa Maria Lang i sta'n.
Den här boken utspelar sig till stora delar på ett gods i Värmland dit en kvinnoklubb bestående av ett gäng olika yrkeskvinnor kommer för att ha konferens. Men ond bråd död väntar en av dem. Kriminalkommissarie Christer Wijk verkar nästan lite rädd när han måste konfrontera alla dessa kvinnor, av vilka en är en kallblodig mörderska. För det heter mörderska i den här boken. Och man åker snälltåg, läser aftontidningen, säger nedrans och är bussig. Snygga kvinnor är skarpa och dugliga män styva. Det är det jag tycker är mest intressant med boken, språket. Det påminner verkligen om en svunnen tid och det poppar upp barndomsminnen, även om boken är ännu äldre än vad jag är. Det är kul. Storyn är däremot inte så kul och om språket inte riktigt har hängt med till våra dagar, har själva berättelsen definitivt inte heller gjort det. Men det är underhållande (språket, alltså).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar