Regn hos mig

Jag är på landet. Det regnar. Det är väldigt tyst här just nu. Sommargästerna har åkt hem, byborna har åkt till jobbet och ungarna har börjat skolan. Det blir bara vi kvar då. Det kändes i alla fall så när jag gick ut med hunden igår morse. Nu har alla åkt till sitt. Det är bara vi här.

Nej, riktigt så är det naturligtvis inte. Pizzerian är fortfarande öppen, men den stänger nog snart för säsongen. Jag tror inte att den är särskilt lönsam just nu. Det finns säkert golfare kvar borta vid golfklubben. De brukar ju inte ge sig i första taget. Vattnet är fortfarande badbart, om man inte är alltför stor badkruka. Ingen har tagit upp sin båt än, men aktivitetsnivån i hamnen är låg. Man kan låtsas att det fortfarande är sommar och enligt almanackan ska det väl vara det. Men det är det inte, åtminstone inte för mig. Det är den där vakuumtiden mellan sommar och höst. Man får liksom minnas det som har varit och vänta på det som komma skall. Man kan ge sig ut och plocka bär. Om det inte spöregnade så infernaliskt skulle jag definitvt göra det.