Trött

Den stora tröttheten har drabbat mig. Jag är helt orkeslös. Plockar omkring med de sista kartongerna och ser tomkartongsberget växa. Att åka till en återvinningscentral känns helt oöverstigligt, trots att jag kollat upp både vart den ligger och när den är öppen. Har även kollat upp närmsta vägen till närmsta IKEA och Plantagen. Uti fall att. Alltid är det ju något man behöver. Fast jag börjar vänja mig vid att det är lite halvfärdigt. Kraven på att städa och hålla ordning blir lite mindre då. Men alla mina skor är fortfarande i en kartong. Det skulle jag faktiskt behöva göra något åt. Och böcker finns det fortfarande lite var stans i lådor och väskor. De gör sig bättre i bokhyllan. Som inte kommer att räcka till, vilket borde föranleda ett IKEA-besök. Vilket i så fall skulle innebära minst ett par timmars skruvande och ännu mer kartonger. Känns verkligen jättejobbigt.