En drogberoende zigenare annonserar i tidningen om att han har Nostradamus försvunna profetior, de som det påstås att han gömde undan innan sin död, att sälja. Han får två svar - ett från en man vid namn Achor Bale, skummis och medlem av ett urgammalt sällskap (naturligtvis måste det finnas ett sådant!) och ett från Adam Sabir, amerikansk författare som skrivit en bok om Nostradamus. Zigenaren träffar Acor Bale först i Paris, men får onda aningar, särskilt efter att ha sett att Bales ögon saknar ögonvitor. Han blir övertygad om att Bale har kastat det onda ögat på honom och flyr i stället till mötet med Sabir. Zigenaren inser att mannen med de onda ögonen är efter honom och att han troligtvis inte kommer att klara sig levande ur situationen. Han lyckas ge en kryptisk ledtråd till Sabir och flyr sedan, men hittas snart torterad och mördad i en gränd. Sabir får skulden för mordet och beger sig på flykt även han. Med hjälp av den lilla ledtråd han hann få hamnar han i ett zigenarläger där han träffar den vackra Yola, syster till mordoffret och Alexi, en släkting. De tre ger sig ut på jakt efter Nostradamus försvunna profetior för att få tag på dem före ögonmannen, som är en sällsynt skicklig och mordisk förföljare. Ett par franska poliser är dem hack i häl. Jakten går genom Frankrike, med en liten avstickare in i Spanien.
Det är som underhållningslektyr rätt OK. Föredömligt korta kapitel som gör att det går fort att läsa. Slutet blir dock lite platt, som det oftast blir när man jagar något stort. Vissa mysterier eller gåtor går ju bara inte att lösa på riktigt, eftersom det skulle skriva om historien alldeles för mycket. Därför är det egentligen väldigt dumt att läsa (och skriva) den här typen av romaner, eftersom det inte går att få till vettiga slut. Men några timmars förströelse bjuds man på, om man tar vissa saker med en nypa salt - exempelvis att det som Nostradamus sagt verkligen har slagit in. Och sedan får man en dos rejäla fördomar också. Zigenarna är romanens oskyldiga naturbarn, som lever efter sina egna regler. Så där sorglöst, liksom. Sabir får stå för tänkandet som den vite amerikan han här. Men står man ut med sådant så gör det väl inget om man läser den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar