Vårkänslor?

Nej, inga alls. Inte om jag ser ut genom fönstret i alla fall. Men postorderföretagen har vårkänslor så det räcker och blir över och just nu känns det som om jag blir överöst med reklam för fina sandaler och vippiga små klänningar. Och ha-begäret väcks. Just nu gäller det särskilt de här sandaletterna. Visserligen tycker jag ju att det är allra snyggast med riktigt höga och eleganta skor, men min vardag är inte särskilt glamorös just nu och lite lägre höjder är därför att föredra. Men det är inte bara årstiden som är fel, mina fötter är också just nu helt fel för snygga skor. Så bleka att man nästan bländas. Det är inte mycket att visa upp. Sorgligt, men sant. Vissa år har jag inte kunnat hejda mig utan köpt sommarskor redan så här års, men hur kul är det egentligen att ha skor som man får ha i garderoben ett halvår innan man kan använda dem? Och som vanligt saknas det inte skor i min garderob.

Ska jag ställa mig den där jobbiga frågan som handlar om vad jag egentligen behöver, så är svaret fortfarande lika urbota trist: inget. Jag är välförsedd. Det är fullt i skåpen. Ska något nytt in, får något annat åka ut. Det här trista förnuftstänket håller på att gå mig på nerverna. Tänk om jag tappar all kontroll och bara ger mig ut på total tokshopping?

Men en ny bikini skulle sitta fint till sommaren. Det har jag inte köpt någon på länge. Men det får vänta. Bara en veritabel masochist låter sitt blekfeta januarijag prova bikini.