Jag har tittat på TV och följ en serie. Det var inte igår. Jag brukar undvika allt som innebär att man måste titta i flera veckor, men den här TV-serien varade endast i två veckor, så det gick riktigt bra. Jag har alltså tittat på "Svärdet och spiran" och tyckt att det har varit ganska nöjsamt. Jag är rätt svag för historiska berättelser och jag läste boken någon gång för länge, länge sedan när den var helt ny. En riktig tegelsten, som numera finns i semesterbokhyllan på landet. Tunga äventyrsromaner passar bäst som semesterlektyr. Jag tror mig minnas att jag tyckte att boken var bra, men insåg när jag såg på TV att jag inte kom ihåg ett dugg. Det är ju synd, för då kan jag inte klaga på eventuella friheter som har tagits i TV-versionen. Men jag kanske ska läsa om den någon gång när jag har gott om tid - fast man blir oftast besviken när man läser om sådant man gillade när man var yngre och mer okritisk. Fast jag som nästan inte gillar någonting längre, borde kanske läsa lite mer okritiskt.
Det som dock slog mig redan efter första avsnittet vara att det var kvinnorna som var de starka och drivande och att männen, med några få undantag, mest utgjordes av gnälliga mesproppar - som mer än gärna överlät grovgörat på en kvinna. Och den antytt incestuösa relationen mellan William Hamleigh och hans mor (vars role model måste vara Lady Macbeth) - var det verkligen så i boken?
Hur som helst känner jag mig nästan lite duktig som faktiskt har lyckats se en hel TV-serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar