En resa

Så är vi då i huset på landet igen. Det är ju numera inte lika lätt att ta sig hit. Det tar 3,5 timme i stället för 40 minuter. Det är lite jobbigt. Jag vill komma hit oftare. Jag vill kunna åka hit och bara titta till ibland. Jag saknar den möjligheten. Det blir också så mycket jobbigare om man glömmer något hemma, men det får man försöka se till att man inte gör genom att vara bara lite mer planerad. Det går bra för det mesta, förutom den gången jag skulle göra ett jobb på lördagen och hade åkt ifrån min dator. Det var lite jobbigt, men det ordnade sig till slut.

Å andra sidan är en tur till landet numera en resa. Och det är ju alltid alldeles underbart att få packa in sig i bilen och ge sig ut på resa. Nu var det sonen och jag och djuren som gav oss iväg. Onsdag lunch var en bra tid att åka, eftersom det inte var särskilt mycket trafik någonstans, inte ens i Göteborg. E20 norrut är en sällsynt trist väg att köra. Det kan bero på att jag har gjort det så många gånger att jag kan den i sömnen. Men numera svänger vi av i Skara. För att komma direkt till Åmmeberg åker vi för det mesta via Skövde och Karlsborg. Det är fortfarande nytt och spännande. Jag planerar mysiga stopp för kulturella upplevelser i Varnhem vilken dag som helst med vackert väder, hela familjen i en bil och utan katt. Det blev alltså inget av med det den här gången. Jag har också börjat kasta blickar på kyrktornen i Skara. Det är väl närmast skandal att jag har passerat Skara så många gånger, men aldrig stannat och besökt kyrkan. Det står numera också på att göra-listan.

I dessa tider håller också tranorna till i Hornborgasjön. Men det räcker med att spana längst vägen om man vill se tranor. Vi såg tranor vid tre tillfällen, varav ett par hade förirrat sig ända hit till vår by.

Efter Tibro tar det slut på fartkameror. Det är ett orosmoment mindre och dessutom tar det nästan slut på all trafik så bilkörningen blir helt plötsligt en fröjd. I Karlsborg passerar man den alldeles utmärkta thairestaurangen Sanny Thai, som ofta innebär ett stopp på hemvägen. Vägen mellan Karlsborg och Askersund går längs Vätterns strand och här och var bjuds på vidunderlig vacker utsikt. Just nu kantas vägen dessutom av vitsippor i massor.

Och sedan är man plötsligt framme i fina Askersund. Vi väntar med spänning på att glasskiosken på snäckbåten ska öppna för säsongen. Sonen har börjat tala i längtansfyllda ordalag om den och den är verkligen alldeles fantastisk. Under tiden får ICAs glasskiosk duga. Deras utbud går inte av för hackor, det heller. Askersund innebär proviantering och sedan är det bara 6 km kvar. Sist vi var här var det 30 cm snö. Nu är trädgården bar och ber om lite omvårdnad. Det ska den få också. Och solen skiner och det är sommarvarmt ute, så ikväll åker grillen och utemöblerna fram. Härligt!