Jag har inte varit så vidare värst bra på att läsa på sistone. Inte uppbygglig litteratur, i alla fall. Jag kan sträcka mig till att förstrött bläddra igenom en tjusig inredningstidning eller något. Så här har det varit ett tag nu och det kan bero på den eviga huvudvärken, tröttheten eller något helt annat. Men häromdagen fick jag för mig att jag skulle läsa lite och greppade tag i En midsommarnattsdröm och läste de första två akterna. Och vad hände? En ny alldeles lysande idé slog rot. Jag ska naturligtvis ägna våren åt att fördjupa mig i Shakespeare. Jag inser ju att jag har en del svarta hål där. Några stycken har jag vridit och vänt på under diverse litterära studier i det engelska språket på högskolan, men jag måste erkänna att jag inte ens vet vad vissa pjäser handlar om. Så kan jag ju inte ha det. Det känns just nu som om det saknas något mycket viktigt i min litterära bildning. Och sonetterna! Visst, jag har tentat av en del där också, men det finns ju så många fler.
Och hur många filmade versioner finns det inte att frossa i? En anledning att förnya bekantskaperna med Kurosawa och Branagh. Det blir en klassisk vår i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar