Min läslust har varit på botten den sista tiden och min koncentrationsförmåga verkar inte klara av mer än glossiga magasin med fina bilder i. Därför har det tagit betydligt längre tid än det borde ha gort att klämma mig igenom Båten. Tur då att det är en novellsamling så att man kan ta en i taget.
Novellerna i Båten utspelar sig på olika platser i världen. En liten bit av någons liv. De flesta känns ganska sorgliga och jag får ingen direkt känsla av att det finns så mycket hopp. Det är som det är, liksom, och det får man acceptera. Det är inte särskilt upplyftande läsning. Jag blir ganska låg när jag läser, även om det är fantastiskt bra skrivet. Det är alltså rktigt, riktigt bra, men jag vill inte läsa mer just nu. Det räcker med vemod och sorgligheter för min del. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om den här och nu. Det känns som om jag inte har några ord som riktigt passar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar