Läst: En midsommarnattsdröm av William Shakespeare

Att läsa teater är inte alls samma sak som att se teater, men kan vara riktigt kul för omväxlings skull. Det är också intressant att läsa pjäser man har sett, för det är ju inte alltid man själv gör samma tolkning när man läser som de som sätter upp föreställningen har gjort. En midsommarnattsdröm är dessutom ganska kort, så den är tämligen enkel att läsa. Det var första gången i bokform för mig, men jag har sett ett antal uppsättningar på scen av skiftande karaktär, så jag tycker att jag är ganska bekant med rollfigurerna.

Det stundar bröllop i Aten. Kung Theseus ska gifta sig med Hippolyta. Samtidigt vill Egeus gifta bort sin dotter Hermia med sin favorit Demetrius. Hermia tänker dock inte alls gifta sig med Demetrius frivilligt, eftersom hon är förälskad i Lysander. Och Hermias väninna Helena är hopplöst förälskad i Demetrius, som bara har ögon för Hermia. Theseus dömer i tvisten och talar om för Hermia att hon kan välja mellan att göra som pappsen säger eller att gå i kloster.

Hermia och Lysander rymmer till skogs. Det gör även Demetrius på jakt efter Hermia och Helena på jakt efter Demetrius. I skogen härskar älvkungen Oberon. Hans äktenskap med älvdrottningen Titania knakar för tillfället lite i fogarna, eftersom Oberon är svartsjuk på en av Titanias skyddslingar och vill ha den unge gossen i sin egen uppvaktning så att han kan hålla ett öga på honom, men Titania vägrar. I skogen finns också Puck, ett väsen som älskar att ställa till ofog för människorna, men som också är Oberons lydige tjänare. Oberon befaller Puck att hämta ett blomster att strö i ögonen på Titania när hon sover. Det kommer att göra henne förälskad i den första varelse hon får se när hon vaknar och det ska lära henne en läxa, tror Oberon. Oberon får också höra en ordväxling mellan Helena och Demetrius och tycker synd om Helena som är så förälskad i den kallsinnige Demetrius att Puck även får order att strö lite kärleksfrö i ögonen på Demetrius. Puck tar dock fel och strör blomster i ögonen på Lysander i stället, vilket gör honom dödligt förälskad i Helena, som tror att alla driver med henne när hon plötsligt finner sig jagad genom skogen av två kärlekskranka ynglingar - Demetrius får också lite kärleksstoft för att rätta till Pucks misstag.

När Titania slår upp ögonen får hon se en åsna som genast väcker all hennes kärlek. Åsnan är egentligen en av Atens hantverkare som samlats i en skogsglänta för att repetera en pjäs som de ska framföra på det stundande bröllopet. Åsnehuvudet är ett av Pucks små spratt. När Titania bara har ögon för åsnan har hon ingenting alls emot att göra Oberon till viljes och hon ger honom mer än gärna sin lille skyddsling. Oberon är nöjd och tar bort förtrollningen för Titania och så även för Lysander. Allt är frid och fröjd och de två förälskade paren kan återvända till Aten, där Demetrius tar tillbaka alla anspråk på Hermia, eftersom han nu inser att egentligen alltid älskat Helena och Theseus utdömer giftermål för samtliga.

Ett lyckligt slut och förhoppningsvis har publiken fått sig ett par goda skratt på vägen.