Fyrbenta älsklingar, ytterligare en gång

I morse när jag som vanligt skulle ut med hunden kunde han inte gå. Inte ett steg. Han hoppade lite på frambenen, men bakdelen fungerade inte alls. Jag såg naturligtvis proppar och andra ohyggligheter framför mig som inte skulle få något lyckligt slut. Det är fredag i Sveriges mest veterinärbefriade stad och när jag som vanligt hade ringt runt till samtliga inom fem mils radie för att få bekräftat att de inte hade möjlighet att hjälpa oss, fanns det inget annat att göra än att åka till Strömsholm.

Min stackars lilla hund var troligtvis förgiftad. Av mig som aningslös och korkad matte. Igår när vi satt och tittade på sonens fotbollsträning, hade jag nämligen en påse makadamianötter med mig som jag satt och snaskade av. Det väckte naturligtvis jyckens intresse. Han fick några och verkade tycka att det var jättegott. Men det blev inte så många, eftersom jag var snål och ville ha dem själv. Men tydligen kan just makadamianötter ge förgiftningssymptom för hundar har jag fått lära mig idag. Eftersom inga andra fel kunde hittas och han började kunna gå igen efter några timmar, kom vi väl undan med blotta förskräckelsen den här gången.

Men en hel dag i Strömsholm och 2000 spänn kostade den här lärdomen. Jag har nog inte råd att köpa några dyra nötter på ett tag.