Jag är av någon anledning inte så förtjust i noveller. Jag vet inte varför, men det är väl att det korta formatet är så mycket svårare att hantera. En författare har liksom inte så mycket tid på sig att komma till skott eller komma till slut. Sedan gillar jag inte heller när allehanda kändisar inom andra områden ska börja skriva böcker. Som om man med automatik har något vettigt att säga bara för att man är skådespelare/journalist/musiker eller, ve och fasa, dokusåpakändis? Så man kan ju undra vad det var för plötsligt infall som fick mig att köpa en novellsamling skriven av en skådespelare?
Det var tur att jag la mina fördomar åt sidan en stund, för jag har haft några riktigt trevliga lästimmar de senaste dagarna. Han skriver ju jättebra. Och roligt. Och underfundigt. Och kan både få till en knorr och ett slut på novellerna. Jag köper i princip alltihop rakt av. Bäst gillar jag den längsta novellen, ”Rummet”. Den utspelar sig på någon diffus statlig myndighet och är egentligen helt galen, men eftersom jag tillbringat en hel del tid i myndighetskorridorer kan jag känna igen varenda person. De finns. Jag vet vad de heter. Och det är faktiskt rätt skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar