Den här boken hade älsklingen med sig hem som en lite midsommarpresent i torsdags. Det var ett mycket trevligt initiativ av honom. Jag har inte haft ro att läsa så mycket på sista tiden, men i lördags hade jag stressat ner tillräckligt mycket för att ta tag i en bok igen. Så jag sträckläste den här.
Freddie har förlorat sin älskade bror i första världskriget och har efter det haft svårt att gå vidare. Han har varit på mentalsjukhus efter ett sammanbrott och befinner sig på en planlös resa i Frankrike 1928. Han tycker sig både se och höra sin bror lite varstans. Det är vinter och han fastnar med sin bil i ett snöoväder någonstans i Pyrenéerna. Han får bege sig till fots för att försöka hitta hjälp och hamnar till slut i en liten by som heter Nulle. Överallt på vägen tycker han sig höra en röst. Just den dagen han kommer till byn är det dags att fira St Etienne och han blir inbjuden av hotellvärdinnan att närvara vi denna festlighet. Han beger sig dit och träffar Fabrissa, en mörk skönhet han blir helt betagen av. Hon tycks förstå Freddies sorg utan att han ens behöver berätta. Plötsligt uppstår tumult på festen och Fabrissa och Freddie flyr genom en underjordisk gång och Freddie får höra Fabrissas historia. Han avger ett löfte och dras in i en historia som utspelade sig i början av 1300-talet.
Det är en ”liten” historia som går alldeles utmärkt att ta sig igenom på några timmar. Den bjöd väl egentligen inte på några direkta överraskningar, men var ändå alldeles uppslukande så länge den varade. Ett stycke trivsam verklighetsflykt, som lämpar sig utmärkt väl i en solstol. Och så blev man sugen på en Frankrike-resa igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar