Man är ju inte purung längre, men vissa dagar känner man sig äldre än vanligt. Den här scenen utspelades häromdagen när jag, som den tant jag är, var ute och rastade hunden. Två tonårstjejer, ca 15-16 år sådär, kom från busshållplasten och skulle uppenbarligen skiljas åt för att var och en gå hem till sig. De kramades och pussades och sedan kunde jag höra följande lilla dialog (eftersom de varken var diskreta eller tystlåtna och jag gick förbi alldeles nära, gick det liksom inte att låta bli):
A: Hej’rå…hora!
B: Hora kan du va’ själv.
A: Men du är ju en.
B: Hej’rå.
Det är väl inte så märkvärdigt egentligen, men jag inser att jag troligen aldrig kommer att kunna kalla någon av mina kompisar för hora utan att hon skulle ta illa upp. Jag tror att man gör det i min generation. Och banne mig om jag inte tycker att man ska göra det också. Eftersom jag är så fruktansvärt gammalmodig tycker jag att hora är ett ord med negativ, nedvärderande laddning. Jag inser att jag uppenbarligen har blivit värsta moraltanten, men det är väl tidens gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar