Överflöd

Jag förbereder vår flytt trots att vi ännu inte har någonstans att flytta till, men jag börjar känna att det bara är en teknikalitet. Jag går omkring hemma och tittar kritiskt på alla våra saker och funderar på om vad som kan behövas på det nya stället. Eftersom vi bor trångt just nu drunknar vi i prylar, men jag vill inte bara skylla på bristande förvaringsutrymmen utan även påstå att överflödet till stor del beror på bristande förmåga att slänga. Jag vill inte ha alla saker. Jag vill inte packa ner all bråte bara för att packa upp det igen i ett annat hus. Jag vill att det ska försvinna. Jag vill inte ha en enda pryl till som inte används, men som kan vara bra att ha, kanske. I ett annat liv, på en annan plats.

Men visst är det synd att bara kasta fullt användbara saker, bara för att man själv inte har någon användning för det. Man borde ge bort, sälja, vad som helst. Någon annan kanske vill ha? Men när jag försöker pracka våra avlagda prylar på min omgivning verkar alla vara i ungefär samma situation som vi (även de som bor i stora hus). Alla människor verkar drunkna i sitt eget överflöd.

Jag borde åka på loppis, hyra bord, kränga bort. Men det kräver planering och tid och en hel massa annat. Mycket jobb, helt enkelt. Soptunnan är både närmare och enklare. Men jag är ju samtidigt ett fan av återvinning också. Bara jag slipper återvinna mina egna gamla prylar.