Erik är en norskättad psykoanalytiker i New York och när hans far gått bort börjar han gå igenom och läsa faderns efterlämnade dagböcker och brev. Bland breven finns ett kryptisk brev från en kvinna, som får Erik och hans syster Inga att börja gräva lite djupare i faderns förflutna i Minnesota.
Samtidigt får Erik nya hyresgäster i sitt hus i New York, den vackra Miranda och hennes dotter Eggy. Erik förälskar sig i Miranda, som dock håller honom lite på avstånd. Det visar sig dessutom snart att någon förföljer Miranda och dottern. Mystiska smygtagna foton på Miranda, Eggy och även Erik lämnas på trappan.
Eriks syster Inga lever ensam med sin dotter efter att hennes man, en berömd författare, gått bort några år tidigare. Hon blir uppsökt av en journalist som antyder att hon kan avslöja en skandal om Ingas avlidne make och Erik blir mer eller mindre involverad i alla dessa historier.
Jag tycker mycket om boken, men jag vet inte om jag kan förklara varför. Det handlar om sorg på flera plan. Sorgen efter en far, sorgen efter en make, Eriks ensamhet efter skilsmässan. Att få reda på att en älskad avliden hade hemligheter och förhålla sig till det. Att man sällan kan springa ifrån sitt eget förflutna är väl en sak, men det är ibland lika svårt att komma undan andras.
Jag tänker naturligtvis mycket på hur jag själv har haft så många frågor efter min egen fars bortgång och hur ont det gör att acceptera att det finns frågor man aldrig kommer att få svar på. Man ställer alldeles för lite frågor till folk medan de lever. Man tror alltid att det finns tid för det senare. Vid ett mer lämpligt tillfälle, som riskerar att aldrig infinna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar