Sidor

-

-

tisdag 2 augusti 2011

Läst: Korståg och Rekviem av Robyn Young

Det här är en typ av böcker jag bara läser på somrarna. Ren semesterlitteratur, med andra ord. Och vad passade väl bättre att ta med sig till tempelherretrakterna i Frankrike än del 2 och 3 i trilogin om tempelriddaren William Campbell. Den första delen, "Brödraskapet", läste jag för ett apr år sedan. De här tre böckerna ska läsa i följd, eftersom jag tror att man missar en del i sammanhanget om man inte gör det.

William Campbell är son till en tempelriddare av den mindre bemedlade typen. Han sätts i tjänst hos tempelherreorden och kommer så småningom till det heliga landet. Han tas upp i Brödraskapet, enhemlig organisation inom Tempelherreorden som verkar för fred mellan de tre stora världsreligionerna.

I "Korståg" har Will varit i det heliga landet i närmare tio år. Fred råder, men ondsinta planer smids både på den kristna och den muslimska sidan för att få fart på stridigheterna igen. Även inom Brödraskapet råder viss oenighet. Will gör sitt bästa för att mäkla fred, men misslyckas. De kristnas sista fäste, Akku, faller och tempelherrarna lämnar det heliga landet.

I "Rekviem" har ytterligare en tid gått efter det att Will kom tillbaka i Europa. Han lämnar tempelherrarna efter lite oenigheter och beger sig hem till Skottland. Där hamnar han i skottlinjen mellan frihetslängtande skottar och engelsmän. Europas regenter har fullt sjå med att slåss mot varandra och ingen har längre vare sig tid eller pengar för nya korståg. Will blir indragen i det politiska maktspelet, men har också ett problematiskt förhållande till sin dotter att ta itu med.

Alldeles utmärkt semesterlitteratur av den lättsmälta sorten, men som ändå ger en historisk bild som jag försöker inbilla mig inte är helt ute och cyklar. I sista boken är Filip den Sköne en av huvudfigurerna och eftersom vi sitter och spelar kort på vår altan i Frankrike samtidigt som jag läser, med en kortlek inköpt för svindyra turistpengar i Carcassonne och som har motiv av medeltida kungar, varav Filip naturligtvis är en, känns det extra rätt.

Inga kommentarer: