Tarzans apa Cheeta har alltså skrivit en självbiografi om sitt liv i Hollywood. Det börjar i djungeln, där Cheeta berättar om hur han växte upp och sedan så småningom fångades in och transporterade på en båt till USA. Han förstod tidigt vad det var människorna gillade och började med konststycken redan på fartyget i utbyte mot cigaretter.
Cheetas liv i Hollywood är som så många andra liv i Hollywood kantat av sprit, droger och urspårade partyn. För det mesta gick Cheeta på fest ihop med sin polare Johnny. När de inte skapade filmhistoria då, förstås. Dessutom har Cheeta en del konspirationsteorier om människornas stora Plan, som går ut på att tämja naturen till den grad att den inte längre fyller någon funktion. Han är ju själv ett strålande exempel på det. Självklart har en apa det bättre i Hollywood än i djungeln.
Det är väl ganska kul skrivet egentligen. En massa 30- och 40-tals stjärnor radas upp och beskrivs i oftast ganska bitska ordalag. Det är väl kul om man gillar sån't. Själv är jag inte tillräckligt insatt och känner bara igen en del av alla de som passerar revy. I mitt tycke är boken alldeles för lång. Det blir oerhört tjatigt och en tredjedel hade varit mer än lagom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar