Jag har läst en riktig skämsbok i sommar. Den är så lite litteratur att jag inte ens tänker skriva upp den på min lista över lästa böcker för i år. En tramslig, patetisk historia på 600 sidor med rosa omslag. Och jag läste, skäms på mig.
Pinsamheten heter "Ashimas bok" av Caroline Giertz. Ashima var Jahves hustru, men som de flesta fruar kom hon inte alltid överens med sin man och bestämde sig för att stiga ner till jorden för att återfödas som människa. En av ärkeänglarna, Haniel, som är dödligt (skojar bara, han är så odödlig en ängel kan vara) förälskad i Ashima, följer efter i hopp om att kunna förenas med sin älskade. En ödets (eller Guds) nyck gör att Ashima kommer till jorden som spädbarn, medan Haniel dimper ner som en något äldre man.
Ashima och Haniel lever sitt liv på jorden som människor, men är inga vanliga människor. De har krafter som vanliga dödliga inte har. De är inte de enda på jorden som har himmelskt ursprung.Det finns nephilimer också, förbjudna och för evigt förbannade avkommor till änglar som tagit sig hustrur bland människorna. De upproriska änglarna blev för detta tilltag för evigt inspärrade i någon grotta någonstans (om detta kan man även läsa i exempelvis Angelology). Nephilimerna har blivit lite lätt sura på Jahve och hans allsmäktighet och betraktas därmed som ganska onda varelser (bland annat livnär de sig på människor), men Ashima som tror att kärleken kan besegra allt, tror inte på ondskan.
Det självklara i den här boken är att kvinnligt = kärleksfullt, klokt, ljust och vackert och det manliga är precis tvärtom. Förutom Haniel, som är alla kvinnors drömman, både änglalikt ståtlig, vacker och klok, men samtidigt machokapabel att svänga ett svärd och försvara sin kvinna när det behövs. Jag är lite trött på den typen av stereotyper.
Det värsta av allt är att man i förordet kan läsa att ingivelsen att skriva om Ashima kom till Caroline som om det var hennes uppgift att göra det. Hon fick helt enkelt en order från andevärlden. Jag antar att det var det som verkligen väckte min nyfikenhet.
Det finns absolut ingenting som är trovärdigt i den här boken och slutet, ja jisses, snacka om nödlösning. Men jag förstår. Det finns helt enkelt inget annat sätt att ta sig ur den här soppan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar