Den här boken inhandlades helt oglamoröst i en realåda på Willys för att fylla ut ett ”3 för x”-köp. Inget jag gått och längtat efter eller ens hört talas om förut, alltså. Men man kan ju bli glatt överraskad ibland när man fyndar billigt. Det vet jag dock inte riktigt om jag blev den här gången. För mig är det här en nja-bok, även om jag bitvis var ganska fast och hade svårt att slita mig.
Richard och Leila är ett lagom framgångsrikt par i London. Hon är akademiker och jobbar på universitetet och han jobbar på en tidningsredaktion. Boken börjar med att de gör barn och sedan går på fest. På festen träffar de Sylvie, en tjej som beskrivs som en grå mus, en sådan man inte riktigt lägger märke till. Men den mystiska Sylvie börjar dyka upp överallt där paret befinner sig, så det blir lite svårt att undgå att se henne till slut.
Richard har lite svårt att ta in att han och Leila ska ha barn. Han envisas med att ”glömma” bort att Leila är gravid och när han kommer ihåg det verkar han inte vara alltför entusiastisk. Han ägnar en hel del tid åt att gräma sig över att vissa av hans vänner har blivit så mycket mer framgångsrika än han själv. Plus att han får för sig att han är störtförälskad i Sylvie, samtidigt som han älskar Leila över allt annat. Han rör till det för sig, minst sagt.
Leila har det inte heller så lätt. Karlssloken hon är ihop med vill inte kännas vid att hon är gravid och är inte ett dugg intresserad av att klappa magen eller ens befatta sig med något som har med graviditet och barnafödande att göra. Men hon får en ny vän i, häpp, Sylvie som finns där när hon behöver någon att luta sig mot och följer med på barnmorskebesök och annat. Leila och Sylvie inleder också ett förhållande.
De stora frågorna är alltså, vem är Sylvie och vad vill hon? Varför vill hon rasera det som Leila och Richard har? Det visar sig att Leila har lite mer i ryggsäcken än vad man tror från början och det hela blir faktiskt ganska spännande. Men det funkar inte till hundra procent för mig. Slutet känns lite platt och jag tycker att både Richard och Leila agerar ganska ologiskt emellanåt. De styrs lite för mycket av sin sexualdrift, de älskar varandra över allt annat, men kan av olika anledningar ändå inte hålla tassarna borta från Sylvie. Jag har väl lite allmänt svårt för när folk måste sticka iväg och sätta på någon annan så fort de får lite kalla fötter. Jag lyckas heller aldrig frammana en bild av den fantastiska dragningskraft som Sylvie måste ha för att få alla på fall och därför känns det lite osannolikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar