Storvulna planer

Idag har jag (nästan) bestämt mig för att dra igång ett i mina mått mätt riktigt stort handarbetsprojekt. Jag ska virka en pläd som jag kan ha i min nya soffa i mitt nya hus (att jag varken har ny soffa eller nytt hus än är bara en formalitet). Jag har ritat upp ett mönster, som kommer att resultera i en skapelse på 130 x 170 cm och jag har nästan bestämt mig för vilka färger det ska vara. Nu återstår bara att hitta ett lämpligt garn, som inte är för dyrt och att försöka göra en uppskattning av hur mycket garn det kan tänkas gå åt. Jag har väldigt sällan vägarna förbi någon av de numera mycket sällsynta garnaffärer som finns här i sta’n, så det kanske måste bli en nätbeställning. Just nu känns det här som ett bra och viktigt beslut. Varför fjutta med små mobiltelefonfodral när man kan ta i lite? Det är ju tydligen också väldigt inne att virka nu, har jag hört, så det här visar ju bara hur oerhört trendkänslig och ”med” jag är, trots att mycket annat i mitt liv pekar på motsatsen.