Att läsa en bok om Provence av Peter Mayle bjuder inte på några överraskningar. Åtminstone inte om man läst någon förut. Jag tror jag har läst tre förut och den här är ungefär likadan. Ett frosseri av matupplevelser, vin, olivolja och små anekdoter om franska beteenden som åtminstone ur ett anglosaxiskt perspektiv ter sig mycket märkliga. Som att läsa ett lite längre resereportage i ett resemagasin. Den stora skillnaden är att den här boken kostade 19 spänn på bokrean och det får man knappast någon resetidning för idag.
Jag läser ändå med stor behållning, även om jag vet precis vad som komma skall nästan hela tiden. Nu är skillnaden att jag faktiskt var där i somras, precis i de trakter han beskriver och att i åtminstone ett fall vet jag till och med vilket café han menar. Det känns fint och nostalgisk och jag längtar till nästa Provence-resa. Och det är väl de känslorna en god reseskildring ska framkalla. Att Mayle älskar sitt Provence går knappast att ta miste på heller, så en bättre turistambassadör kan de inte önska sig därnere. Det är kärlek för hela slanten, till maten, vinet, landskapet och människorna.
Nu vill jag ha mer lavendelfält, solrosor, solmogna tomater och framför allt värme! Inte bara i böcker utan i mitt liv, här och nu! Får väl laga till något franskinspirerat ikväll och korka upp en röd fransos och låtsas en stund. Och dra ner alla rullgardiner så att jag slipper se den iskalla svenska vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar