Sonen har ett Xbox-spel som han just nu vill spela mer än något annat. Det är antagligen för att det har gått sönder och inte går att spela alls. Det finns alltså inget annat spel (och han har många) som går att spela i stället och varje dag får vi höra vilket lidande detta dilemma orsakar. Eftersom skivan har spruckit tror vi inte att det går att reparera den och eftersom det är ett relativt nytt och populärt spel kostar det fortfarande 600-700 kr ute i handeln. Det är, som alla föräldrar vet, ett hutlöst pris för ett TV-spel. Men som den moderna curlingungen till föräldrar med hyfsade inkomster som han är, inser han å ena sidan att det är mycket pengar, men å andra sidan, vadå, vi har ju pengar. Korkade föräldrar som vi är, har vi dessutom talat om för den lille slösaren att han har ett bankkonto med pengar som vi sparat åt honom. Alltså är det ju bara att ta ut pengar på banken, eftersom banken bara är ett hål i väggen där det kommer ut pengar om man sticker in ett kort. Lätt som en plätt.
Och som den svaga curlingmorsa jag är har jag nu gått och beställt ett sprillans nytt spel. Från England. För halva priset mot vad det kostar i Sverige. Jag ångrar mig redan. Jag håller på att skapa ett bortskämt litet monster, men jag kan inte låta bli. Jag är en svag, eländig människa. Men jag ser så fram emot att ge honom spelet. Och han har faktiskt vett att vara tacksam för det mesta. Jag tröstar mig med att jag i alla fall fick det för halva priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar