Hur är det? Bara bra, tack.

I morse lyssnade jag som vanligt på radio en liten stund innan jag gick upp. Jag vaknar till P1 och programpunkten Tankar för dagen är det sista jag lyssnar på innan det är dags att ta tag i sitt liv. Det är inte alltid dessa tankar känns relevanta just för mig, men för det mesta är de ganska trevliga att börja dagen med.

I morse var det Bob Hansson som läste. Han pratade om att det finns vissa frågor som Hur är det?, som borde kunna ha lika många svar som det finns människor, men som egentligen bara har ett godkänt svar, nämligen, Tack, bara bra (eller någon variant med samma innebörd). Allt annat är otillåtet och skapar osäkerhet hos den som ställde frågan.

Varför är det så? Varför är vi så himla rädda för att höra något annat? Börjar man svara ärligt på frågan kan det få långtgående konsekvenser. Det vet jag av egen erfarenhet.

För länge sedan, i ett annat liv, dog mitt barn i magen inne på förlossningen. Efteråt frågade personalen på avdelningen hur jag mådde. Jag svarade ärligt, antagligen något i stil med Hur fan tror du, kärringjävel. Jag tror att de hatade mig, för jag var en så icke-samarbetsvillig och otrevlig patient. De var nämligen inte ett dugg intresserade av att verkligen få veta hur jag mådde. De ställde bara frågan av gammal vana. Många av mina vänner gjorde samma sak. Jag svarade ärligt, för det finns gränser för hur mycket man kan ljuga. De som var mina vänner kunde acceptera ett ärligt svar, men det fanns vissa (som faktiskt numera är förpassade till avdelningen ”bekanta”) som inte kunde göra det. Det var de som slutade höra av sig, som väntade på att allt skulle bli som vanligt igen och att jag skulle lämna allt det där ”jobbiga” bakom mig och sluta gå omkring som en levande påminnelse om att världen inte alltid är vacker. Jag kunde aldrig acceptera att bli behandlad på det sättet och det kostade en del så kallad vänskap. Men jag tror inte på vänskap som bygger på att allt alltid ska vara tack, bara bra, för så är det faktiskt inte. Och sorg smittar inte, försvinner inte, men den kanske kan lindras om man bara visar lite normal omtanke om varandra. Och en sak till, säg aldrig Jag förstår, om du verkligen inte gör det.