Elizabeth är lite över trettio, gift, har ett fint hus, karriär och allt som man ska ha när hon helt plötsligt inser att hon inte alls vill ha allt det där. Efter en smärtsam skilsmässa, ett stormigt förhållande med en ny förälskelse och en efterföljande djup depression bestämmer hon sig för att resa under ett år. Ensam. Till Italien, Indien och Indonesien, fyra månader i varje land.
I Italien går hon på italienska-kurs, eftersom hon alltid velat lära sig italienska. Hon frossar i massor av god mat och njuter sig igenom tillvaron. I Indien bor hon på ett ashram och mediterar och övar yoga och lever ett aningen mer asketiskt liv än i Italien. I Indonesien, på Bali, blir hon hjälpreda åt en gammal medicinman och får nya vänner för livet. Och sedan är hon frisk och stark igen och kan återgå till sitt gamla liv i New York.
Jag ska försöka låta bli att raljera, även om jag har ganska lätt för det när det gäller den här typen av böcker. Först fick jag lite Agneta Sjödin-vibbar och sedan var ju boken rekommenderad av Oprah också, vilket inte brukar göra att jag blir mindre skeptisk. Men jag gillar Elizabeth. Hon verkar vara en rätt trevlig och kul tjej och hon beskriver sin resa med en god portion humor. Det gör att jag faktiskt kan ha överseende med stycken som handlar om att springa barfota på en äng i Indien i månskenet och kyssa träd. Hennes resa funkar, både för henne och för mig som läsare. Den engelska titeln är för övrigt ”Eat, pray, love”, vilket beskriver de tre delarna i hennes resa på ett utmärkt sätt. I Italien äter hon, i Indien ber hon och på Bali älskar hon. Jag kan faktiskt tänka mig att läsa något mer av henne.
Och orkar man inte läsa den här boken kan man se det hela på film till hösten. Med Julia Roberts i huvudrollen. Hm. Nu blev jag sådär skeptisk igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar