Och så har jag debuterat på tyska. Eller nästan i alla fall, jag tror att vi tvingades läsa någon lättläst version av Die Weisse Rose på gymnasiet, men det är ju så himla länge sedan att det inte räknas längre. Sedan dess har undvikit det tyska språket av någon outgrundlig anledning. Men nu så blev det av. Nöden har ingen lag när man befinner sig i främmande land, de medhavda böckerna har tagit slut och allt som står till buds är just på tyska.
Det här är ingen ”äkta” tysk bok. Det är en italiensk bok översatt till tyska. Jag trodde att det var enklast om jag valde något jag kände till lite grann och kommissarie Montalbano har jag åtminstone sett på TV.
Det roligaste med att ha läst den här boken är faktiskt det faktum att den är på tyska. Jag känner mig lite duktig som klarade av det. Det är språknörden i mig som gör sig gällande. För övrigt är den väl kanske att betrakta som en dussindeckare av det slag jag troligen inte hade valt under andra omständigheter.
Montalbano får besök av en kvinna som är orolig för att hennes bror, Angelo, inte har hörts av på flera dagar. Montalbano följer med henne till broderns lägenhet och hittar brodern sittandes i en fåtölj, skjuten i huvudet och med byxorna neddragna. Handlar det om ett crime passionel eller är det någon annan uppgörelse? Detta blir ett mysterium för Montalbano att nysta i och allt är givetvis inte som det verkar. Två undersköna kvinnor tillhör de huvudmisstänkta, övriga ingredienser är lite kokain och lite maffia (självklart, det är ju Sicilien). Och Montalbano brottas lite med existentiella frågor som dödsångest och rädsla för Alzheimer. Helt okej semesterläsning på vilket språk som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar